Sensommar

Så blir det lördagskväll igen och bastun eldas
och röken stiger över björkarna i stillhet
och mänskoröster ljuder i ett nära fjärran.
Från hagen hör man skällorna som nalkas
och mellan trädens stammar skymtar hon,
kvällsflickan med ämbaren . . .

Kväll – och snart natt
med syrsor under huvudkudden . . .
Och månen lånar ljus åt alla ting,
åt vart och ett för sig,
och varje strå står stilla för sig självt,
tar ödmjukt emot med huvudet böjt.
Och den som innan sängdags går en stund
för goda drömmars skull
skall lära tacksamhet.

_____________________________________

Station

I det öppna vildvinsfönstret tickar telegrafen.
Nattflyn fladdrar under väntsalsdörrens lampa.
Över ängen med dess julitöcken, över skogen
lyser himlen vita skrivboksblad, linjerat
av de svarta trådarna, som följer banan . . .

Nattflyn fladdrar av och an vid varje lykta . . .
Blanka skenor . . . På perrongen ingen mänska . . .
Bortom ängen med dess töcken, bortom skogen
stiger dämpat sorl av dansmusik och röster
från en folkpark, vars kulörta lyktor skymtar.

Men i söder, där det röda ögat blinkar,
hörs ett sakta mullrande, som fjärran åska,
och man vet ej vilket tåg det är som nalkas,
varthän det skall föra en i vida världen,
om det är det rätta eller inte rätta . . .
Och i ena handen hänger väskan blytung,
som om innehöll den allt vad man har lämnat.

Runt omkring står sommarnatten klar och gåtfull.

_____________________________________

Inskrift

Människa, du som ännu färdas
längs dessa vägar, sökande en människa
– kanhända är du den jag en gång sökte,
kanhända jag en gång var den du söker.