DIWAN över fursten av Emgión
Intet, du ljuva försonande
som lägger människors händer i varandra
till jämvikt
Du som har blommor i dina fingertoppar
som rör vid mig som en andedräkt
av alla mina sinnen
Din doft, av hud
av röst, av smekning
starkare vid randen av Dig.
_____________________________________________
Kunde jag beskriva Höghet
valde jag blått
och två stoftkorn Guld:
En stjärna vid huvudet
en stjärna vid fötterna
och under fotsulorna en spegelbild
slutande i en stjärna
Kunde jag beskriva bredd
valde jag en omfamning
detta för att jag har sinnen
falska, primitiva
som inte fattar den verklighet som Finns –
Det finns ingen Stjärna
där du har ditt Huvud
Det finns ingen Mittpunkt
där dina fötter står
Men en tum av din ljuvlighet
har jag känt.
_____________________________________________
O Utsida, jag ville se
din Insida
Var den röd? Var den vit?
O, Utsida, visa mig ditt innersta!
Är det vitt? Är det rött?
Du Utsida, är du tapper nog?
Du Insida, är du tapper?
Säg vad förklädnad du bär
hur du sminkar dig så vit och så röd
för att dina kinder skall bli så vackra
och dina fötter så små
att de nätt och jämnt syns
under ett blommigt tyg.