Till de folkhemske

Av hänsyn till de estetiska kraven
(som också är ändamålsenlighetens)
har arkitekterna gjort molnen fyrkantiga.
Över de öde skogarna sträcker sig alltså förstaden.
Högt över åsarna radar sig molnkuberna
speglande djupt i den intet ont anande skogssjön
mäktiga filer av tomhetsfönster
understrukna av solnedgångens vackert röda neon.
Där leker i pietetsfullt skonade cumulushögar hygieniska

barn
(aldrig berörda av människohänder)
medan i rotationsparasoller omkring dem
strängt avlönade kommunalbarnjungfrur svävar.
Varje dag blir det kväll och könlösa vitaminarbetare
kommer i årsklasser avtalsvis svärmande hem
till sitt privatliv, Svea, hormonernas drottning
noga vaktad av förtroendeingivande utkastare.

Och det blir natt och tyst. Bara sophelikoptern
surrar i sakta mak från port till port
förd av en framtida utstött, en anarkist och poet
livsdömd att bortkasta allt fantasisnusk.
Den liknar på avstånd en jättelik svärmarfjäril
brummande framför morgonens klase av skär kaprifol
högt, o högt över härliga frisksportarskogar
där aldrig mer någon luffare någonsin luffar.

________________________________________

En julinatt (på rygg i ekan drivande)

Byggd av sammanträffanden
lyckliga eller olyckliga –
varken lyckliga eller olyckliga
kanske inte ens sammanträffanden
av stränga, icke stränga stjärnor
märkpunkter i en benstomme i vardande
ofullgången, ännu blott skematiskt byggd
av punkter markerande belägenheten för
knäskålar, höftskålar, armleder
senfästen, kraftlinjesamlande punkter –
också förbroskningar, felläkningar
sensträckningar, predestinerade
frakturer . . . Vem kan utröna hur
benen bildas i den havandes liv
eller vid vilken tidpunkt han skall
förändra atomvikt, och ben av hans ben
med honom vi?

Du som har makt med ditt barn
och kan fördriva det
eller ta bort det
förskjuta det, utsätta det
du som ofattbart bortom, ovanför
astronomiska kategorier
kanske stökar omkring i ditt kök
eller driver på gatan med oss
lycklig eller olycklig
varken lycklig eller olycklig
som kvinnor är mest, funderande över
utvägar, möjligheter!

Låt mig behålla min värld,
min prenatala värld!
Ge mig tillbaka min värld!
Mörk är min värld
men i mörkret vill jag gå hem
genom gräs, under dungar.